jake

Japp, jag har flytt björkarnas stad för att besöka himmelen på jorden- Luleå. Eller, flytt och flytt. Det är ju inget fel på Umeå men det är ju inte Luleå kan man säga. Alla som inte har förstått luleås storhet, ni har missat något.

Jag är dock inte ensam i huset utan här finns 5 barn och 6 vuxna med tillhörande ljudvolym. Jag har till och med fått använda min pedagogiska expertkunskap, på semestern dessutom. Men det är inte så farligt, jag är ju lagd på det viset att jag inte har några problem med att arbeta på semestern. Omedvetet så tuggar hjärnan på och försöker lösa alla de problem som finns på jobbet.

Vi har nyligen gjort en resa till pappas barndomshem där det har badats riktig bastu. Ingen såndär fjantig elbastu utan en riktig vedeldad bastu. Det ÄR skillnad. Jag hann även med att åka och fiskaoch som pricken över i:et så fungerade inte båtmotorn så det har blivit rodd, men det var trevligt det också. Nu undrar ni säkert om det blev nån fångst. Jamen självklart blev det fångst, storeleken på fångsten skall vi lämna därhän, det är inte viktigt för en hobbyfiskare, det är upplevelsen som är det viktiga.

Imorgon bär skutan förmodligen tillbaka till Umeå, då är det knappt två veckors semester kvar. Vad som då skall ske är i nuläget högst oklart, jag hör viskningar om att jag skall hjälpa till att såga ner nån häck i Obbola, men än så länge är det bara rykten......

Nu är det verkligen slutspurten på terminen. Tre arbetsdagar återstår och sommarveckorna har bara varit lugna gatan. Adepten har fungerat superbra i samspel med andra barn. Allt hårt arbete börjar äntligen ge utdelning, Det har även uppmärksammats av övrig personal på bygget, och med framgång kommer även avundsjuka, men det är väl så världen fungerar antar jag. Det kan sticka i ögonen när ungt folk lyckas bättre än rutinerat. Det är trots detta mer positiva ord än negativa.

Jag har ju även i förra veckan gjort min inskolning på särskolefritids, det var helt ok. Ganska lite utmaningar jämfört med mitt jobb i skolan. Här gör ju barnen de du säger åt dem att göra. Kändes lite skumt att inte ens beslut blir ifrågasatta som adepten ganska ofta kan göra. Att jämföra ens roll nu och när man tog examen gör att man ser en sjukt stor skillnad. Snacka om att man var naiv när studierna var färdiga. Universiteten har mycket jobb att göra för att förbereda studenterna på vad som väntar ute i verkligheten. De som kritiserar skolan skall även tänka på att föra sin kritik lite högre upp såsom universiteten som inte kan förbereda studenterna på verkligheten och för all del våra politiker. Det bara dras ner och då blir det svårt att nå bra resultat och utveckling. En liknelse är väl att be en snickare bygga ett hus med endast en hammare, det går liksom inte. Men men, skolan har alla en åsikt om, de har ju gått där själv.

Nu väntar en kvällspromenad innan det är dags att natta. Morgondagen blir nog lika fin och trevlig som de senaste dagarna. I love sommarfritids!!!

Nu har jag gjort bort första veckan med fritidsaktiviteter. Jag trivs grymt bra med sommarfritids, få barn och fint väder. Det blir mycket lugnare än normalt. Jag ska köra på två veckor till innan det blir semester, dock bara tre veckor men det är ju alltid något. På jobbet har jag och adepten fått ett eget arbetsrum och där har jag inrett i veckan, blir nog bra att jobba där. Ett ganska stort rum med både arbetsytor och datorplats.

Till veckan är det tänkt att jag ska provjobba på ett särskolefritids där jag skall arbeta i Augusti. Det kan bli intressant, förmodligen är det väldigt annorlunda från det jag provat på hittills. Det blir fysiskt krävande istället för psykiskt krävande som mitt nuvarande jobb är. Intressant att se vilket som upplevs som jobbigast. Om det går bra får jag möjlighet att utöka min procent genom att arbeta där på eftermiddagarna. Om inte annat så är det en nyttig erfarenhet. Nu har jag snart provat på allt i det här yrket, mycket mer än många klasslärare som talar högt om sin egen erfarenhet. Det ligger ju lite i betraktarens ögon vilket erfarenhet som egentligen är nyttigast, att ha stått i samma klassrum i 20 år eller att ha provat  på alla de olika arbetsuppgifter som finns inom yrket. Det är lite av en tolkningsfråga det där.

I veckan fick jag hem min TV och det var en fröjd att skåda. Jag är helnöjd, i början tyckte jag den var lite stor men nu har jag vant mig och som min kollega på jobbet sa: " Jacob, en sak ska du veta, en TV kan ALDRIG bli för stor". Jag vet inte riktigt om jag håller med i den frågan.

Nää, nu blir det kaffe på balkongen, Ha det gött

Under tisdagen åkte jag, mina mamma och mina två systrar på en liten rundresa på mallorca. Vi började med att åka till en liten stad som heter Santa Maria Del Cami där vi besökte ett lokalt väveri och tyger inhandlades, dock inte av mig. Sedan rörde vi oss mot östkusten och Cala Figuera där vi åt lunch, det var ett väldigt härligt ställe med klippor och vikar och fina segelbåtar att titta på.

 

Tack vare en stöld av parkeringsplats från en spanjor så var vi tvungna att söka oss utanför stan i Santa Maria för att hitta parkeringsplast och då snubblade vi över en vingård och då var vi tvungna att gå in dit på ett besök. Det var ganska intressant att se hur allt går till.




Som sista stopp den här dagen åkte vi upp till nordöstra kusten på Mallorca och en liten stad som heter Capdepera där vi besökte en borg som där det utkämpats många strider under historien. Att ta sig det var däremot en annan femma då man skulle köra efter trånga gator där det nätt och jämnt ryms en liten bil. I sådana lägen tycker man att här borde det vara enkelriktat, men icke inser man då man helt plötsligt möter ett annat fordon och tvingas backa, tur att storasyster satt vid ratten annars vet man aldrig hur det hade gått. Borgen då, joo den var stor och fascinerande, grym utsikt över stan men återigen valde jag att ha några meters distans till muren på grund av min respekt för höjder. Efter detta besök styrdes kosan hemåt igen.




Under onsdagen gjorde vi vår sista dagsutflykt för veckan. Den här gången åkte vi till Polleca, en liten stad omgärdad av höga berg vilket medförde en rejäl hetta. I Pollenca fanns det en trappa upp mot ett kapell, trappam hade 365 trappsteg där man under påsken bär jesusstatyn upp. Det var en trevlig vandring men väl där uppe så kändes hettan av.



Vid hemkomsten var det bara att släpa sig i poolen igen för att svalka av sig. Under vår sista dag, reste vi sakteliga tillbaka mot Palma och flygplatsen. Trafiken i Palma är en historia för sig, 6 filiga vägar, rödkörningar, tutningar hit och tutningar dit. Mest intressant var när vi skulle ner i ett parkeringsgarage där platserna var mycket små, men det gick bra det också. I Palma gick vi runt och strosade lite grann, åt lunch och såg en grym gatumusikant spela gitarr, han var  erhört duktig. Sedan gick vi till katedralen och kollade lite grann. Där såg jag att jönssonligan lämnat tillbaka kungakorset. Hela byggnaden var väldigt mäktig faktiskt. Hur de kunde bygga den är faktiskt häpnadsväckande. Efter detta började vi bege oss mot flygplatsen, resan ut från parkeringsgaraget var också det en upplevelse då vi på väg mot stora vägen som ledde till flygplatsen hamnade inne i en lite borggård med trånga gränder. Till slut hamnade vi i en t-korsning där det till synes var omöjligt att svänga, trots att vi hade en liten bil. Vi hade tur när det kom förbi en hjälpsam turist som hjälpte till, men jag lovar att det var bara millimeter ifrån att vi skulle köra in i väggen. Jag börjar förstå varför spanjorernas bilar har så många repor och bucklor.

På det srora hela är jag supernöjd med resan. Det har varit kanon att få se stora delar av ön och ha kanonväder samtidigt. Jag skulle gärna åka tillbaka och hade faktiskt inte protesterat om jag blivit tvungen att stanna en vecka till. Nu laddar jag för sista skolveckan, sedan blir det fritids juni månad ut innan jag får ofrivillig arbetslöshet i juli för att återvända till jobbet i Augusti. Det känns bra att veta vad man ska göra åtminstone fram till jul.

Under lördagen var vi till Cuevas del Drach som låg på östkusten, det var grottor  där man fick gå och kolla på stalaktiter och stalagmiter. Ganska häftigt men lite för turist exploaterat för att få den riktiga kicken av det. Vid hemkomsten till huset var det ett måste att slänga sig i poolen får värmen var olidlig. Jag vet inte exakt hur varmt vi hade det på grund av avskanaden av en termometer men vissa stunder var det oerhört varmt. Då gällde det att släcka törsten och hungern.



Maten är ju någonting helt annat än här hemma i Sverige. Bara att köpa färsk chorizo i affären och sedan grilla var himmelskt. Vi provade även på att göra Paella samt grilla någon fisk vars namn jag aldrig fick fram, grymt gott var det iallafall.

 

På måndagen åkte vi till Alcudia, ett turistställe kan man väl säga i norra delen av Mallorca. Vi gick runt där ett tag, de har en ringmur runt den gamla delen av stan och det var ganska intressant men i övrigt var det bara varmt, så varmt att det blev till att beställa in lite glass innan hemfärd. Alldeles innan avfärd upptäckte jag och syster att det gick att gå uppe längs ringmuren och blicka ut över stan, men det var så dags då, kanske lika bra med tanke på min respekt för höjder. Tisdagen handlade om en rund resa på ön med mamma och mina systrar men det berättar jag mer om i nästa del....

Det var många förväntningar när jag satte mig på planet söderut. Har sett framemot detta länge och hoppades att allt skulle gå på räls, det sket sig vid incheckningen vid utrikesterminalen då pappas pass var ogiltigt men på något sätt fick han resa ändå. När vi anlänt till Palma de Mallorca skulle vi hämta hyrbilarna, det gick som smort, lite stressigt men det skall det ju vara. Efter det kom överkurs uppgiften. Vi skulle nämligen hitta ett  hus på landsbygden på Mallorca i mörker där ingen visste riktigt vars det låg, det enda som fanns att gå på var en halvtaskig vägbeskrivning på danska. Nåväl vi tog oss dit ganska smärtfritt och efter en pizza var det dags att lägga sig och sova.

Under fredagen slappades det mest, vi lärde känna omgivningarna och solade och badade.





Vi bodde i ett stort mycket trevligt hus med massor av fruktodlingar på ägorna. Att gå omkring och äta frärsk frukt direkt från träden var en mycket trevlig upplevelse.

I övrigt gjorde vi som sagt en hel del utflykter men mer om det kommer senare

...äntligen en måndag där allt bara flyter på. Adepten var visserligen sen och hade inte haft några planer att gå till skolan på morgonen men det slutade lyckligt. Jag visade upp hans individuella schema där jag hade satt in 40 minuters datatid i slutet av dagen som belöning om han arbetade bra, och det gjorde han. Imorgon blir det samma visa fast då är belöningen film, hoppas bara att han är lika samarbetsvillig då. Han har även en förkärlek till att sätta tvål i håret när han går på toaletten och där går det också att göra en uppgörelse, är håret tvålfritt då blir det en kopp choklad i slutet av dagen. Tur att han är mutbar =) När man jobbar med barn med Aspergers syndrom så handlar mycket om belöningar, man får tänka på ett helt annat sätt. Ibland funkar det, ibland inte och det som funkade igår behöver inte nödvändigtvis fungera idag. Det tar ju ett tag att lära sig de här knepen, men å andra sidan är det ju inga vanliga elever heller så man lär sig metoden att "think outside the box". Det kan nog vara bra senare i yrkeslivet, att man lär sig analysera varje situation och ser vad som kan hända.

Hoppas bara det går bra nu när jag skall vara borta. Jag har ju fått skriva min första vikariehandledning, det måste ju bara vara vuxenpoäng på det! Sedan när jag kommer hem igen är det tre dagar innan skolavsutningen och erfarenheten säger att det inte är råplugg dessa dagar, nää snarare brännboll, långa raster och improvisation. Visst låter det skönt, det är det inte. Detta blir kaos för min elev när hans rutiner inte fins kvar, men men det är ju bara att göra det bästa av situationen.

Nu är det bara 11 arbetstimmar kvar innan Mallis=)

Då var en otroligt tung arbetsvecka till ända. Tyvärr så har adepten hittat på det ena sattyget efter det andra. Allt började med att han fixade en vattenskada i den så kallade styreskorridoren där rektorer och administrativ personal sitter. Mycket uppskattat, eller så inte. Tisdagen var full av arbetsvägran och slutligen onsdagen var full av provokationer från 07:45-17:00, jag kände när jag for hem den dagen att min stubin brunnit ut. Men hans beteende beror på någon slags osäkerhet. För vad vet jag inte, det kan vara vad som helst, antingen sommarlovet som kommer eller någonting annat.

Idag har det varit relativt lugnt, men jag arbetade ju bara till 13. Han dock med att göra ett preliminärt sommarschema för adepten och det ser hyfsat ut. Måste nog finslipa det lite grann men det blir nog bra till slut.

Tänka sig, tre arbetsdagar kvar innan resan till Mallis, känns faktiskt lite overkligt. Äntligen skall man få komma iväg, det var länge sedan sist. Ett oros moln är dock att det är elevens val vecka, jag har styrt in adepten på att ha lektioner enligt schema men vips så sa han idag att han inte tänkte ha några lektioner. Det betyder att det kan bli en hård kamp dessa dagar. Han kan säga att han tänker sitta vid datorn istället, men det är saker han kan säga bara för att få se vilken reaktion det blir. Jag tänkte göra en liten deal med honom och det är att om han arbetar bra blir det datortid som belöning i slutet av dan. Jobbar han inte alls blir det datorförbud hela veckan. Jag tror att det biter, men man vet ju aldrig.

Nu blir det middag på balkongen

Idag har jag haft en kortdag, slutade 12. Igår däremot arbetade jag 8-17 med 18 minuters rast och en babblande elev under resterande tid, när jag kom hem kände jag mig som en hängmörad biff. Nu är det bara en dag kvar på arbetsveckan och det känns skönt. Innan det bär av utomlands är det 8 arbetsdagar, när det blir under 10 dagar på nedräkningen så blir det lite mer greppbart.

På måndag är det dags för utvecklingssamtal med min adept, det kan bli intressant. Vi ska tala om brister och sådant med en elev som enligt sig själv är övermäktig oss andra. Kuratorn tyckte detta lät så intressant så hon ville vara med. Till det positiva hör att jag får jobba kvar om jag vill till hösten och det kommer jag nog att göra, men skulle jag snubbla över ett lärarjobb så är det ju inte så mycket att fundera över.

Nu dags att handla middagsmat och jag vet som vanligt inte vad det kommer att bli, det gör jag sällan. Jag brukar ta det som fångar min uppmärksamhet. Efter middagen skall jag ut och rasta pappa, försöker göra det en gång per vecka åtminstone.

Ha det gott

Då var det Måndag igen och dags att låta flitens lampa lysa, och som den har lyst idag. En speciell utmaning väntade mig imorse, en adept som vägrade ta av sig mössan på grund av olycka med håret sades det. Jag sa till honom att han inte skulle komma in i klassrummet med mössan på och då satt han i kapprummet fram till första rasten. Sedan när jag gick på rast tyckte en av klasslärarna att det var skäligt att han fick ha på mössan under lektionstid, men när "sur Jacob" kom tillbaka från sin rast blev det andra bullar. Jag förklarade tydligt att här blir det ingen mat om man har mössa på sig. Lille adepten ansåg att han kunde springa ifrån mig och gå och äta ändå, men icke!!! Det hela kulminerade när han tyckte att han skulle sno mina bilnycklar så då högg jag tag i honom, slet av mössan och lyfte honom ut ur klassrummet, han skulle då inte äta meddelade han och det var ju hans eget val. Det viktiga i den här situationen är att jag visade vad som var acceptabelt och inte. Efter 20 minuter hade han glömt denna incident och var glad igen. När vi skulle hem igen meddelade han glatt att han minsann inte skulle äta om han inte fick ha mössa på sig, jaha konstaterade jag då. Förmodligen kommer han inte ha på sig mössan och köra samma race igen men om så skulle vara fallet så sliter jag av den 08:20, det gäller att visa var skåpet skall stå och det är inte jag som drabbas om han inte äter lunch. Det kan bli så här när det är skillnad på ramar och regler mellan skolan och hemmet.

Läste i VK idag att svenskt näringsliv sågat umeås företagsklimat igen. Givetvis är då Lennart H ute i tidningen och tycker till om den organisationen, det är ju så att man häpnar när ett kommunalråd inte kan ta kritik.

I helgen har jag bara tagit det lugnt och njutit av vädret. Igår var jag ut till Obbola och hälsade på. Jag såg på när storasyster krattade gräsmattan, hon hade en fin teknik. Jag var rädd att störa hennes rytm så jag nöjde mig med att vara åskådare, och dessutom såg hon ut att ha det så trevligt.

Nu är det bara 4 arbetsdagar kvar innan helgen, skönt att se att man kommer närmare ledighet, men det känns ju lite bittert att man nuförtiden börjar räkna ner redan på måndagen.

Dagarna går och går, mindre än 20 dagar kvar till min resa utanför landets gränser. Det känns skönt, det är också skönt med situationen på jobbet. Ganska avslappnat kan det väl beskrivas som. Jag driver inte skutan framåt utan håller den flytande så att säga. Jobbar ju Juni ut, sedan blir jag ledig i stort sett hela Juli för att i Augusti arbeta på ett särskolefritids och sedan drar ju höstterminen igång igen. Då är det bara hoppas på att man får en fast arbetsplats under några månader iallafall, men det är roligt att testa olika arbetsplatser, nu har jag ju dessutom arbetat på Umeås tuffaste skola och det kan med andra ord inte bli värre. Det är som de sa när jag började i januari, "klarar du den här eleven, klarar du allt." Jag känner av en grym utveckling under läsåret 08/09, jag har fått mycket fötroende och fått ta mycket eget ansvar och främst så har jag blivit mycket mera tydlig i min lärarroll än vad jag var tidigare, nu är det bara en egen klass som saknas.

Arbetar bara två dagar till innan det är dags att ta helg, veckorna går fort ibland. Jag tänkte försöka hinna med att byta däck på bilen i helgen, har inte hunnit med det än. Det känns faktiskt ovanligt att vara så här avslappnad i slutet på terminen och det känns oerhört skönt. Idag hade vi grabbhäng under rasten där jag och min adept, en fritidspedagog med sin elev samt vaktis satt och drack kaffe och lyssnade på musik på mobilen, det var väldigt laidback så att säga. Jag har hållt adepten inne under rasterna den här veckan på grund av att han är lite ostabil och mitt jobb är bland annat att identifiera situationer där han kan hamna i bråk och avstyra dessa. Känner att jag snart känner denna pöjk bättre än vad jag känner mig själv. Jag vet precis vad han skall göra när han har ett visst ansiktsuttryck, det är ganska fascinerande faktiskt.

Kusin J har skrivit på för Skellefteå AIK, vad ska man säga om det? Ja, kul att han får chansen i elitserien men hade givetvis sett honom i ett annat lag. När det gäller Björklöven finns det ju inte så mycket att säga förutom F I A S K O. Ner i division 1 och börja om så blir det bra om en 5-6 år.

Mer än halva veckan har gått och det känns skönt. Det har varit lite småturbulent under måndag och tisdag, mycket småkonflikter vilket har lett till att jag gett honom innerast för att lugna ner det hela. Idag har det varit lugnt och det har även varit hans födelsedag så jag har varit på kalas idag efter jobbet. Jag har dock drabbats av ett enormt energitapp då jag fått reda på att jag förmodligen inte kommer få jobba kvar i höst på grund av övertalighet. Känns lite surt att all utveckling som skett förmodligen kommer att vara bortkastad. Eftersom det kommer sättas en annan assistent på jobbet så försvinnar allt det goda samspel jag haft med adepten, känns mycket surt att ekonomi går före barnens bästa. Dock är det så verkligheten ser ut då det inte ges tillräckliga resurser till skolan. Varje chef måste hålla sin skuta flytande och då sker tyvärr sådana här saker.

Till det positiva hör att jag fått erbjudande om att arbeta på ett fritidshem för särskoleelever under sommaren och det känns ju trevligt. Då har jag arbete fram till augusti och det betyder att skattepengarna kan användas till en platt-tv i höst och det är något att glädjas över. Men vad skall jag göra i höst då? Ja, det blir väl att vikariera vidare inom Umeå kommuns skolor. Jag kommer förmodligen inte ta något mer assistentjobb, det skulle isåfall vara om det var en utmaning i nivå med den jag har nu. Jag har haft många idéer om hur verksamheten kring min adept ska förändras för att det skall fungera optimalt men dessa tankar kommer jag inte införa i verksamheten då jag inte kommer vara kvar, hade dock varit kul att få fortsätta arbeta med adepten och se han utvecklas men jag vet ju vad jag kan och kommer att bidra med min kunskap och mina idéer på någon annan arbetsplats. Tycker ni jag verkar bitter? Jajjemensan, har man gett järnet i ett sånt psykiskt utmanande arbete som detta så känns det bara ruttet när resan tar slut innan man hade förväntat sig. Kommer nog krävas några dagar/veckor för att smälta detta.

På återseende

De första 4 dagarna efter lovet är arbetade, väldigt olika dagar har det varit, allt ifrån lungt till helvetiskt. Igår hade vi en rejäl maktkamp med adepten. Han tyckte att han kunde bestämma sig för att inte gå ut överhuvudtaget, detta resulterade i att vi tvångs klädde på honom och eskorterade honom ut på skolgården där han försökte springa ifrån oss och in i skolan igen. Detta lyckades han inte med eftersom vi sprang runt och blockerade alla ingångar. Denna roliga aktivitet varade i drygt en timme innan han gav upp. Jag blev ruskigt förbannad under denna period då han tyckte att han kunde kasta isklimpar på mig så jag skulle släppa in honom, då drämde jag näven med full kraft in i en metallstolpe och då förstod han nog allvaret och förstod vem som bestämde. Tråkigt att detta är vägen man måste gå men om vi hade släppt in honom när han ville det hade vi förlorat kampen och varit i underläge. Barn med dessa svårigheter måste ha en alfahanne och då är det jätteviktigt att inte backa en millimeter när man väll gett sig in i en kamp. Han brukar inte vägra gå ut men hade en dålig dag när han inte fick bestämma, vi hade dessutom meddelat honom att han inte skulle få följa med klassen på en utflykt till leos lekland om 10 dagar samt att jag skulle sluta hämta honom på morgonen. Jag kände att gårdagen gav mig träningsvärk i hela kroppen, det här jobbet är minst lika bra som ett gymkort.

Skönt att det nu kommer en vecka med normala rutiner, i och med att jag slutar hämta honom vid dörren kan det nog bli liv i luckan ändå under kommande vecka. Det är ju trots allt en rutin som försvinner för honom, men det var ju trots allt bara en nödlösning och något som skolan normalt inte gör. Jag ansökte om semester igår också, skall ju till mallis i slutet på maj och det kommer bli grymt skönt. Nedräkningen har börjat, 26 arbetsdagar återstår innan jag sätter mig på flyget tillsammans med resten av familjen. En annan härlig grej äger rum till helgen då jag och några kollegor skjuter lerduvor och badar bastu i vännäs.

Jag har under den senaste veckan sett ett intressant fenomen bland invånarna i umeå. Så fortr solen skiner så skall man tydligen helt plötsligt gå utan jacka och i sommarkläder. Hmm, tänker jag då. Så min uppmaning är då som följer: "Klä för faan på er, det är inte sommar än. Sommaren kommer så småningom, ha inte så förbaskat bråttom." Ja det är konstigt att vuxna människor inte vet hur man ska klä sig.

Tisdagen är över och vips var det bara två arbetsdagar kvar. Jag har aldrig sett framemot en ledighet så mycket som denna. Idag har de fula orden kommit ur adeptens mun i rask takt. Vet inte riktigt hur jag skall stävja det där. I övrigt har det varit en bra dag men mycket runt omkring adepten som behövts lösas. Till det positiva hör att påsklovsschemat för adepten är i det närmaste klart. Ska bli skönt att inte behöva oroa sig över det under ledigheten. Imorgon väntar det berömda storsjunget, adepten har gjort klart att här skall det icke sjungas och det skall icke vara några finkläder. I övrigt fortsättar vi med nationella prov och här snackar vi totalt 13 delprov, det är ju inte nådigt.

Nu skall jag ut på en promenad för att skingra tankarna litegrann, det behövs kan jag säga, annars skulle jag bli galen.

På återseende

Det är alltid skönt att starta veckan med en fördjävlig måndag, eller?

När jag kom till adepten i morse hade han beslutat sig för att låsa in sig på toaletten. Det handlade om en mobiltelefon som inte fick följa med till skolan. 50 minuter senare kunde vi gå till bilen. Jag har mött barn med tjurighet tidigare, men detta är på en heeelt annan nivå. Sedan jag tog det här jobbet har jag bannat den som uppfann mobiltelefonen. Denna pryl har gett mig så många konflikter att lösa under morgontid att jag vill förneka dess existens. Idag har dessutom grabben tömt sitt ordförråd på dåliga ord, ni vet sådana där ord man kan säga men inte uttala högt. Detta skapar givetvis irritation hos de andra eleverna och vips har vi en hätsk stämning där den ena skall göra något med den andre, ja ni fattar.

Det är ändå ganska skönt med en sådan här nedräkning, man vet att snart får man vila. Imorgon skall vi ha grupparbete med förskoleklassen, kan bli intressant. Faktum är att han kan komma överens bättre med mindre barn än med jämnåriga. Jag tror det går bra, det riktiga utmaningen blir ju storsjung på onsdag då heeeeela skolan är samlade i gymnastiksalen för att sjunga, det kan gå bra men å andra sidan kan det också bli riktigt kaotiskt. Nää men bara han inte strular morgontid resterande dagar så är jag nöjd för när han är i skolan kan jag styra honom ganska bra. Det var faktiskt gaanska länge sedan han skulle "göra sig av" med någon. Tänk att man tar för givet att alla har ett visst socialt samspel, men alla har faktiskt inte det. Ja det här jobbet är en följetång, problem löses på löpande band men ständigt kommer det nya, jaja man är ju sysselsatt iallafall.

Jepp, det blir trots allt ett litet lov. 4 dagar, sedan väntar fritidsverksamhet i 4 dagar innan helgen kommer. Jag känner att det skall bli skönt att lämna umeåstad några dagar. Har inte varit upp till BD sedan i Januari. Väl uppe väntar pimpeltävling och bastubad. Hoppas bara att det blir 4 lugna dagar innan lovet kommer, det skulle ju vara lite surt att vara stressad och oroad under ledigheten, men det brukar faktiskt vara ganska bra dagar. Det som kan ställa till det är när det är storsjung på onsdag, måste komma på någon plan för det, att sätta honom i en hög med andra barn packade som sillar är inte riktigt ett alternativ, risken för tjuvnyp är överhängande så att säga.

Dessutom är kommande vecka sista veckan jag skall hämta adepten hemma på morgnarna. Tanken är att soc skall anställa någon som gör det istället eftersom det inte är skolans uppgift. Jag kan säga att jag är ganska oroad för hur det hela ska sluta. Han har ju riktigt svårt med nya människor och nu bryts en rutin som han haft sedan januari så det kan i princip sluta hur som helst. Fast det är ju så det skulle ha varit från början, det skulle aldrig ha blivit skolans uppgift, skolans ansvar börjar först när eleven är i skolan. Hade aldrig anat hur mycket som måste göras för en elev med denna problematik, det krävs oerhört mycket organisation krig detta.

Jag är just hemkommen från en uppfriskande promenad, synd bara på vädret. Det snöar i Umeå just nu och det tycker jag inte alls om. En annan sak jag inte heller tycker om är att åka buss. Hoppas nu att jag får åka bil med pappa upp till 0920 annars kommer jag, hör och häpna, köra egen bil upp. Jag sätter mig inte på bussen, man blir ju deprimerad på fanskapet. Fullt av människor som beter sig dumt och är så oeffektiva man kan bli. Fan sätt dig ner och håll käft och krångla inte så mycket skulle man vilja säga. Att det sedan kostar mer i bensin än vad bussbiljetten går på kan jag svälja, jag har sparpengar. Skulle bussen gå direkt till lule skulle jag kunna överväga det men alla stopp och framförallt stoppet i skell-hell gör ju en person ruskigt illamående. Jag har lånat lite jargong i detta inlägg från Hjelten, han har ett skönt tugg som jag lånar lite av.

Ojojoj, vilka dagar. Det är bara tisdag och jag vill redan ha helgledigt.
Det har varit två oerhört tuffa dagar. Många mindre vackra ord har kommit ur adeptens mun och det har resulterat i att övriga barn gått igång och vips så har vi både en och flera konflikter. Att det sedan beror på en sjukdom att han säger som han säger det finns det ingen förståelse för hos övriga barn. Eftersom han snittar 3 dåliga dagar på en vecka så är det bara en dålig dag kvar och det brukar vara på fredagar som det är jobbigt för honom. Om jag har tur får jag alltså två bra dagar, PÅ RAKEN!!! Det tillhör inte vanligheterna kan jag säga.
 
Imorse har hans simkort låst och det gick inte att få igång telefonen och det var värsta tänkbara scenario, får bara hoppas att det är fixat tills imorgon. Man få hela tiden påminna sig om att det är en sjukdom man har att göra med och då brukar det gå lättare. Sedan så är ju allt i ett tidigt stadium än, nya diagnos och nya rutiner för alla inblandade och det tar ett tag innan allt faller på plats.

Jag skall arbeta långa dagar både torsdag och fredag eftersom min kollega skall till fjälls men som plåster på såren blir jag helledig på onsdag, ja herregud så skönt det kommer att bli. Behövs nog ledighet för att få energi till att planera ihop ett påsklov med aktiviteter.

Nu blir det pasta och kyckling i currysås och därefter en promenad i raskt tempo för att skingra tankarna.

I helgen har jag njutit väldigt mycket av vädret. Det är kanon att få koppla av i solen med en kopp kaffe i ena handen och en varmkorv i den andra. Jag var ute i Obbola igår och hängde med syster och familj. Det var mycket trevligt måste jag säga.


Hänger här med M. En av världens bästa människor.

Veckan som kommer ser i stort sett ut som vanligt, skall dock jobba länge på fredag eftersom min kollega fått för sig att han skall åka till fjällen. Men å andra sidan skall jag ju till Mallis i maj så då får han arbeta åt mig istället, så nog kan man säga att det jämnar ut sig. Nu när vi närmar oss påsk har dessutom halva terminen gått och efter det går det bara utför. På fredag skall min klass och ytterligare en åk 3 ha disco sista timmen, 66 st 9 åringar som skall hoppa omkring i en alldeles för liten lokal, jag tror bestämt att jag tar ut min rast den timmen=) Jag skall ju trots allt arbeta till fem den dagen så jag behöver min vila.

Måste ju bara nämna robinson premiären igår. Ett helt ok program men dessa paktbildningar börjar ju för tidigt. De röstar ut den som skulle klara sig bäst på en öde ö och istället finns det kvar en massa manipulativa loosers. Ja, jag vet att det är en del av spelet men jag har oerhört svårt för sådana människor som inte klarar av starka individer. Jaja, jag har nog inte lämnat min sista kommentar angående detta ämne. På återseende 

Då var det äntligen helg igen och jag har en förkänsla om att den kommer att gå alldeles för fort igen. Veckan har överlag varit bra, adepten hade dåliga dagar måndag och fredag. Hans rutiner utanför skolan har inte följts som vanligt i veckan och då blir det lätt så. Jag har även börjat tänka på framtiden och hur det skall bli i höst. Min chef tyckte det var mycket goda tankar så vi får se vart det landar till slut. Nu är det dessutom bara tre veckor kvar till påsklovet och då får jag faktiskt några dagars ledighet, har ju inte varit ledig sedan jul. Sedan blir det att köra på till slutet av juli innan nästa ledighet kommer.

På skolan där jag arbetar finns det många elever som kräver uppmärksamhet och som grädde på moset har det nu kommit ytterligare 36 elever från en annan skola som skall byggas om. De kommer gå hos oss i ett år ungefär, kan bli intressant.

I helgen tänkte jag ta det lugnt och kanske besöka HNM imorgon, om de vill ta emot mig det vill säga