jake

Det var ett tag sedan jag skrev men det har varit ganska mycket att göra så jag har inte hunnit med det faktiskt. På jobbetgår det bara fint, jag har fått börja på särskolefritids på eftermiddagarna vilket gör att man blir mycket piggare när man får andra sysslor än adepten. Den lösning vi har nu fungerar bra och adepten har funnit sig i rutinerna jag skapat åt honom för skolundervisning. Nu kan jag till och med gå på rast utan att han blir stökig. Nu gäller det bara att fortsätta på den inslagna vägen för att utveckla verksamheten ännu mer.

I veckan blir det mycket jobb som vanligt inklusive arbetslagsmöte och föreläsning, på det skall det ätas, tränas och allt annat man ska hinna med. Sedan har även hockeyn kört igång igen vilket gör att man har ett moment där allt vad arbete heter kan kopplas bort. Det känns riktigt skönt att det börjar bli lite ordning och reda i vardagen, det har varit alldeles för många lösa trådar som det har varit svårt att knyta ihop men nu verkar allt hårt jobb ha gett utdelning.

Ojoj, det här har varit en tuff arbetsvecka. Inte riktigt dåligt har det varit men inte heller bra. Jag tror att det mer ha och göra med antalet timmar jag gör med adepten. Jag snittar för tillfället 43 timmar per vecka med honom och tydligen så klarar en människa bara ca 32 timmar i veckan med barn av den här typen för att orka på lång sikt. Det får ju en att börja fundera, helt klart. Vad handlar det om då? Ja, uteslutande ekonomi. Hellre dålig undervisning och personalvård till billig penning än vice versa. Det är beklagligt men det är den verkligheten vi lever i. När man sedan ser kommunalrådet Lennart Holmlund prata i tidningarna om att skolorna får de pengar de behöver och att de inte behöver mer gör en illamående. Han är så stolt över att Umeå satsar mer än andra kommuner. Men det är väl klart, att vara kulturhuvudstad väger mycket tyngre än att stadens barn och ungdomar har det drägligt. Nu snackar jag inte om att jag vill ha upp min egen lön, jag vill ha mer resurser i skolan. Större personaltäthet för att alla barn ska kunna känna sig trygga. Men det är tydligen inte prioriterat från politiker håll. Vi skall ju bli kulturhuvudstad för tusan, då kan vi ju inte satsa på ungdomen och stadens framtid. Jag vet att kulturen är viktig, men till vilken kostnad?

Ja, nästa vecka lär även den bli svettig med några schemabrytande aktiviteter. Skoljoggen och en dag på Universitetet. Om det löper på i samma riktning utan anpassningar till adeptens behov tvivlar jag på att jag är kvar efter jul. Från personal i stan med inriktning på problematiken med AS så sägs det att det under skoltid ska vara 1+1 assistent samt ytterligare en för fritidstid. Det skall alltså vara tre personal på det jobbet som jag ensam gör just nu. Det är ju inte hållbart och det kan vem som helst se. Fortsättning lär följa...

Det känns ruskigt skönt med helg och som ett brev på posten känner jag förkylningssymptomen komma. Så idag har jag premedicinerat lite grann för att försöka slippa det. När man arbetar i skolan så kommer man ju aldrig helt undan, men jag brukar kunna arbeta ändå, brukar bara vara magsjuka som håller mig hemma, och så svininfluensan förstås men den hade jag faktiskt tänkt att skippa helt och hållet.

I arbetslivet börjar strukturen sitta ganska bra, det brukar bara bli lite svettgt i klassrummet när jag är på rast, men det ska väl ge sig det också. Skall försöka göra lite åtgärder som ger klasslärarna lite mer konkreta tips till hur de skall arbeta i klassrummet.

Igår såg jag på fotboll och damernas match mot Norge och jag måste ju påstå att det var bland det mest bedrövliga jag skådat. Jag är ju inget fan av damfotboll och inte blev det bättre av denna match, det skall ju vara på landslagsnivå men detta var verkligen inte bra.

I övrigt flyter allt på och det känns bra att kännalugnet innan hockeysäsongen drar igång, då är det åter till nervositet och ångest ända till april månad. Lule har Skell-hell i premiären, vi har 2-0 på dem under försäsongen men när väl serien drar igång blir det en annan femma. Vi har däremot ett bättre lag än dem så det borde bli seger, helst med Jonte Hedström som segerskytt, det skulle sticka rejält i ögonen på skeå fansen.

Nu hör jag en röst inom mig som säger åt mig att städa lägenheten, har dock inte bestämt mig för om jag skall lyssna på rösten eller ej. Det får framtiden utvisa

Äntligen lite utdelning på allt hårt arbete. Idag har det varit en riktigt bra dag, adepten har varit väldigt saamarbetsvillig och skött sig jättebra. Det började däremot lite illa, han var nästan en timme sen och skrek på sin mor på väg till kapprummet, jag var ungefär 20 meter därifrån, inne i skolan men kunde ändå höra hans skrik, och jag tänkte att det här blir en väldigt tuff dag, men när vi möttes drog han på ett stort leende och vi gick in och hade geografi och sedan flöt allting bara på. Man hoppas ju att alla dagar kan vara som denna, men så är det icke. Det är ovanligt att det blir två likadana dagar efter varandra. Det positiva däremot är att han vant sig vid de personliga scheman och arbetsgångensom jag bestämt åt honom, det ger en trygghet och han vet vad han skall göra och vad som förväntas av honom. Nu har jag dessutom börjat ta itu med de som njuter av att provocera honom, en kvarsittning har jag fått ge idag. Dessa barn har levt i en klass utan konsekvenser i snart fyra år så det är sannerligen dags att de får lära sig vad som är acceptabelt och inte. Sedan att det är jag som assistent och inte klassläraren som trycker ner foten är ju upp till tolkning vad det betyder. Det känns däremot jäkligt skönt att få ta helg när man får avsluta veckan på ett bra sätt. Det är ju ioförsig en dag kvar men fredagar brukar det funka bra på så jag är inte ett dugg orolig.

Ja det var sannerligen ett tag sedan jag skrev i bloggen men dethar varit oerhört mycket att göra på jobbet. Sedan skolan körde igång har jag fått strukturera upp tillvaron för adepten, många förändringar har det blivit och föändringar är som sagt en mardröm för elever med Aspergers/ADHD/Tourettes. Det har varit en rejäl maktkamp där det varit bra dagar där vi kommmit överens jättebra till dåliga dagar där han bitit mig och sparkats och slagits, så man kan väl säga att det är ett varierande arbete, men jag börjar känna mig ganska "mätt" måste jag erkänna. Men jag har lyckats med en hel del centrala saker, bland annat att klassläraren arbetar mycket mer visuellt nu och det är jättebra. Om jag får igenom mina övriga förslag/krav så har skolan gjort all den anpassning man kan begära för barn med denna problematik.

Den senaste månaden har jag inte gjort så mycket förutom att arbeta, det har blivit 8-17 dagar då jag måste ha fritids med adepten också fram tills att det är ordnat en fritidsassistent. Egentligen ska jag arbeta på särskolefritids som jag var på i somras på eftermiddagarna men det har blivit lagt på is tills vidare vilket jag inte är sådär supernöjd över. Det är en jättebra form av avkoppling/avskärmning från adepten. Det är ett helt annat arbete och det är bra att få göra någonting annat under några timmar om dagen. Det är ju inte hållbart att jag skall jobba med adepten 8-9 timmar om dagen när vi jobbar så tätt som vi gör, det är ju i princip fråga om punktmarkering hela dagarna och det tär på en faktiskt.

Nu har jag dessutom fått egen parkeringsplats med motorvärmarstolpe på jobbet, det måste väl ändå ge en hel del vuxenpoäng, eller?