yesssss...

...äntligen en måndag där allt bara flyter på. Adepten var visserligen sen och hade inte haft några planer att gå till skolan på morgonen men det slutade lyckligt. Jag visade upp hans individuella schema där jag hade satt in 40 minuters datatid i slutet av dagen som belöning om han arbetade bra, och det gjorde han. Imorgon blir det samma visa fast då är belöningen film, hoppas bara att han är lika samarbetsvillig då. Han har även en förkärlek till att sätta tvål i håret när han går på toaletten och där går det också att göra en uppgörelse, är håret tvålfritt då blir det en kopp choklad i slutet av dagen. Tur att han är mutbar =) När man jobbar med barn med Aspergers syndrom så handlar mycket om belöningar, man får tänka på ett helt annat sätt. Ibland funkar det, ibland inte och det som funkade igår behöver inte nödvändigtvis fungera idag. Det tar ju ett tag att lära sig de här knepen, men å andra sidan är det ju inga vanliga elever heller så man lär sig metoden att "think outside the box". Det kan nog vara bra senare i yrkeslivet, att man lär sig analysera varje situation och ser vad som kan hända.

Hoppas bara det går bra nu när jag skall vara borta. Jag har ju fått skriva min första vikariehandledning, det måste ju bara vara vuxenpoäng på det! Sedan när jag kommer hem igen är det tre dagar innan skolavsutningen och erfarenheten säger att det inte är råplugg dessa dagar, nää snarare brännboll, långa raster och improvisation. Visst låter det skönt, det är det inte. Detta blir kaos för min elev när hans rutiner inte fins kvar, men men det är ju bara att göra det bästa av situationen.

Nu är det bara 11 arbetstimmar kvar innan Mallis=)

Äntligen fredag

Då var en otroligt tung arbetsvecka till ända. Tyvärr så har adepten hittat på det ena sattyget efter det andra. Allt började med att han fixade en vattenskada i den så kallade styreskorridoren där rektorer och administrativ personal sitter. Mycket uppskattat, eller så inte. Tisdagen var full av arbetsvägran och slutligen onsdagen var full av provokationer från 07:45-17:00, jag kände när jag for hem den dagen att min stubin brunnit ut. Men hans beteende beror på någon slags osäkerhet. För vad vet jag inte, det kan vara vad som helst, antingen sommarlovet som kommer eller någonting annat.

Idag har det varit relativt lugnt, men jag arbetade ju bara till 13. Han dock med att göra ett preliminärt sommarschema för adepten och det ser hyfsat ut. Måste nog finslipa det lite grann men det blir nog bra till slut.

Tänka sig, tre arbetsdagar kvar innan resan till Mallis, känns faktiskt lite overkligt. Äntligen skall man få komma iväg, det var länge sedan sist. Ett oros moln är dock att det är elevens val vecka, jag har styrt in adepten på att ha lektioner enligt schema men vips så sa han idag att han inte tänkte ha några lektioner. Det betyder att det kan bli en hård kamp dessa dagar. Han kan säga att han tänker sitta vid datorn istället, men det är saker han kan säga bara för att få se vilken reaktion det blir. Jag tänkte göra en liten deal med honom och det är att om han arbetar bra blir det datortid som belöning i slutet av dan. Jobbar han inte alls blir det datorförbud hela veckan. Jag tror att det biter, men man vet ju aldrig.

Nu blir det middag på balkongen

Torsdag

Idag har jag haft en kortdag, slutade 12. Igår däremot arbetade jag 8-17 med 18 minuters rast och en babblande elev under resterande tid, när jag kom hem kände jag mig som en hängmörad biff. Nu är det bara en dag kvar på arbetsveckan och det känns skönt. Innan det bär av utomlands är det 8 arbetsdagar, när det blir under 10 dagar på nedräkningen så blir det lite mer greppbart.

På måndag är det dags för utvecklingssamtal med min adept, det kan bli intressant. Vi ska tala om brister och sådant med en elev som enligt sig själv är övermäktig oss andra. Kuratorn tyckte detta lät så intressant så hon ville vara med. Till det positiva hör att jag får jobba kvar om jag vill till hösten och det kommer jag nog att göra, men skulle jag snubbla över ett lärarjobb så är det ju inte så mycket att fundera över.

Nu dags att handla middagsmat och jag vet som vanligt inte vad det kommer att bli, det gör jag sällan. Jag brukar ta det som fångar min uppmärksamhet. Efter middagen skall jag ut och rasta pappa, försöker göra det en gång per vecka åtminstone.

Ha det gott

Måndag 4/5-09

Då var det Måndag igen och dags att låta flitens lampa lysa, och som den har lyst idag. En speciell utmaning väntade mig imorse, en adept som vägrade ta av sig mössan på grund av olycka med håret sades det. Jag sa till honom att han inte skulle komma in i klassrummet med mössan på och då satt han i kapprummet fram till första rasten. Sedan när jag gick på rast tyckte en av klasslärarna att det var skäligt att han fick ha på mössan under lektionstid, men när "sur Jacob" kom tillbaka från sin rast blev det andra bullar. Jag förklarade tydligt att här blir det ingen mat om man har mössa på sig. Lille adepten ansåg att han kunde springa ifrån mig och gå och äta ändå, men icke!!! Det hela kulminerade när han tyckte att han skulle sno mina bilnycklar så då högg jag tag i honom, slet av mössan och lyfte honom ut ur klassrummet, han skulle då inte äta meddelade han och det var ju hans eget val. Det viktiga i den här situationen är att jag visade vad som var acceptabelt och inte. Efter 20 minuter hade han glömt denna incident och var glad igen. När vi skulle hem igen meddelade han glatt att han minsann inte skulle äta om han inte fick ha mössa på sig, jaha konstaterade jag då. Förmodligen kommer han inte ha på sig mössan och köra samma race igen men om så skulle vara fallet så sliter jag av den 08:20, det gäller att visa var skåpet skall stå och det är inte jag som drabbas om han inte äter lunch. Det kan bli så här när det är skillnad på ramar och regler mellan skolan och hemmet.

Läste i VK idag att svenskt näringsliv sågat umeås företagsklimat igen. Givetvis är då Lennart H ute i tidningen och tycker till om den organisationen, det är ju så att man häpnar när ett kommunalråd inte kan ta kritik.

I helgen har jag bara tagit det lugnt och njutit av vädret. Igår var jag ut till Obbola och hälsade på. Jag såg på när storasyster krattade gräsmattan, hon hade en fin teknik. Jag var rädd att störa hennes rytm så jag nöjde mig med att vara åskådare, och dessutom såg hon ut att ha det så trevligt.

Nu är det bara 4 arbetsdagar kvar innan helgen, skönt att se att man kommer närmare ledighet, men det känns ju lite bittert att man nuförtiden börjar räkna ner redan på måndagen.

RSS 2.0