jake

Dagarna går och går, mindre än 20 dagar kvar till min resa utanför landets gränser. Det känns skönt, det är också skönt med situationen på jobbet. Ganska avslappnat kan det väl beskrivas som. Jag driver inte skutan framåt utan håller den flytande så att säga. Jobbar ju Juni ut, sedan blir jag ledig i stort sett hela Juli för att i Augusti arbeta på ett särskolefritids och sedan drar ju höstterminen igång igen. Då är det bara hoppas på att man får en fast arbetsplats under några månader iallafall, men det är roligt att testa olika arbetsplatser, nu har jag ju dessutom arbetat på Umeås tuffaste skola och det kan med andra ord inte bli värre. Det är som de sa när jag började i januari, "klarar du den här eleven, klarar du allt." Jag känner av en grym utveckling under läsåret 08/09, jag har fått mycket fötroende och fått ta mycket eget ansvar och främst så har jag blivit mycket mera tydlig i min lärarroll än vad jag var tidigare, nu är det bara en egen klass som saknas.

Arbetar bara två dagar till innan det är dags att ta helg, veckorna går fort ibland. Jag tänkte försöka hinna med att byta däck på bilen i helgen, har inte hunnit med det än. Det känns faktiskt ovanligt att vara så här avslappnad i slutet på terminen och det känns oerhört skönt. Idag hade vi grabbhäng under rasten där jag och min adept, en fritidspedagog med sin elev samt vaktis satt och drack kaffe och lyssnade på musik på mobilen, det var väldigt laidback så att säga. Jag har hållt adepten inne under rasterna den här veckan på grund av att han är lite ostabil och mitt jobb är bland annat att identifiera situationer där han kan hamna i bråk och avstyra dessa. Känner att jag snart känner denna pöjk bättre än vad jag känner mig själv. Jag vet precis vad han skall göra när han har ett visst ansiktsuttryck, det är ganska fascinerande faktiskt.

Kusin J har skrivit på för Skellefteå AIK, vad ska man säga om det? Ja, kul att han får chansen i elitserien men hade givetvis sett honom i ett annat lag. När det gäller Björklöven finns det ju inte så mycket att säga förutom F I A S K O. Ner i division 1 och börja om så blir det bra om en 5-6 år.

Mer än halva veckan har gått och det känns skönt. Det har varit lite småturbulent under måndag och tisdag, mycket småkonflikter vilket har lett till att jag gett honom innerast för att lugna ner det hela. Idag har det varit lugnt och det har även varit hans födelsedag så jag har varit på kalas idag efter jobbet. Jag har dock drabbats av ett enormt energitapp då jag fått reda på att jag förmodligen inte kommer få jobba kvar i höst på grund av övertalighet. Känns lite surt att all utveckling som skett förmodligen kommer att vara bortkastad. Eftersom det kommer sättas en annan assistent på jobbet så försvinnar allt det goda samspel jag haft med adepten, känns mycket surt att ekonomi går före barnens bästa. Dock är det så verkligheten ser ut då det inte ges tillräckliga resurser till skolan. Varje chef måste hålla sin skuta flytande och då sker tyvärr sådana här saker.

Till det positiva hör att jag fått erbjudande om att arbeta på ett fritidshem för särskoleelever under sommaren och det känns ju trevligt. Då har jag arbete fram till augusti och det betyder att skattepengarna kan användas till en platt-tv i höst och det är något att glädjas över. Men vad skall jag göra i höst då? Ja, det blir väl att vikariera vidare inom Umeå kommuns skolor. Jag kommer förmodligen inte ta något mer assistentjobb, det skulle isåfall vara om det var en utmaning i nivå med den jag har nu. Jag har haft många idéer om hur verksamheten kring min adept ska förändras för att det skall fungera optimalt men dessa tankar kommer jag inte införa i verksamheten då jag inte kommer vara kvar, hade dock varit kul att få fortsätta arbeta med adepten och se han utvecklas men jag vet ju vad jag kan och kommer att bidra med min kunskap och mina idéer på någon annan arbetsplats. Tycker ni jag verkar bitter? Jajjemensan, har man gett järnet i ett sånt psykiskt utmanande arbete som detta så känns det bara ruttet när resan tar slut innan man hade förväntat sig. Kommer nog krävas några dagar/veckor för att smälta detta.

På återseende

De första 4 dagarna efter lovet är arbetade, väldigt olika dagar har det varit, allt ifrån lungt till helvetiskt. Igår hade vi en rejäl maktkamp med adepten. Han tyckte att han kunde bestämma sig för att inte gå ut överhuvudtaget, detta resulterade i att vi tvångs klädde på honom och eskorterade honom ut på skolgården där han försökte springa ifrån oss och in i skolan igen. Detta lyckades han inte med eftersom vi sprang runt och blockerade alla ingångar. Denna roliga aktivitet varade i drygt en timme innan han gav upp. Jag blev ruskigt förbannad under denna period då han tyckte att han kunde kasta isklimpar på mig så jag skulle släppa in honom, då drämde jag näven med full kraft in i en metallstolpe och då förstod han nog allvaret och förstod vem som bestämde. Tråkigt att detta är vägen man måste gå men om vi hade släppt in honom när han ville det hade vi förlorat kampen och varit i underläge. Barn med dessa svårigheter måste ha en alfahanne och då är det jätteviktigt att inte backa en millimeter när man väll gett sig in i en kamp. Han brukar inte vägra gå ut men hade en dålig dag när han inte fick bestämma, vi hade dessutom meddelat honom att han inte skulle få följa med klassen på en utflykt till leos lekland om 10 dagar samt att jag skulle sluta hämta honom på morgonen. Jag kände att gårdagen gav mig träningsvärk i hela kroppen, det här jobbet är minst lika bra som ett gymkort.

Skönt att det nu kommer en vecka med normala rutiner, i och med att jag slutar hämta honom vid dörren kan det nog bli liv i luckan ändå under kommande vecka. Det är ju trots allt en rutin som försvinner för honom, men det var ju trots allt bara en nödlösning och något som skolan normalt inte gör. Jag ansökte om semester igår också, skall ju till mallis i slutet på maj och det kommer bli grymt skönt. Nedräkningen har börjat, 26 arbetsdagar återstår innan jag sätter mig på flyget tillsammans med resten av familjen. En annan härlig grej äger rum till helgen då jag och några kollegor skjuter lerduvor och badar bastu i vännäs.

Jag har under den senaste veckan sett ett intressant fenomen bland invånarna i umeå. Så fortr solen skiner så skall man tydligen helt plötsligt gå utan jacka och i sommarkläder. Hmm, tänker jag då. Så min uppmaning är då som följer: "Klä för faan på er, det är inte sommar än. Sommaren kommer så småningom, ha inte så förbaskat bråttom." Ja det är konstigt att vuxna människor inte vet hur man ska klä sig.

Tisdagen är över och vips var det bara två arbetsdagar kvar. Jag har aldrig sett framemot en ledighet så mycket som denna. Idag har de fula orden kommit ur adeptens mun i rask takt. Vet inte riktigt hur jag skall stävja det där. I övrigt har det varit en bra dag men mycket runt omkring adepten som behövts lösas. Till det positiva hör att påsklovsschemat för adepten är i det närmaste klart. Ska bli skönt att inte behöva oroa sig över det under ledigheten. Imorgon väntar det berömda storsjunget, adepten har gjort klart att här skall det icke sjungas och det skall icke vara några finkläder. I övrigt fortsättar vi med nationella prov och här snackar vi totalt 13 delprov, det är ju inte nådigt.

Nu skall jag ut på en promenad för att skingra tankarna litegrann, det behövs kan jag säga, annars skulle jag bli galen.

På återseende

Det är alltid skönt att starta veckan med en fördjävlig måndag, eller?

När jag kom till adepten i morse hade han beslutat sig för att låsa in sig på toaletten. Det handlade om en mobiltelefon som inte fick följa med till skolan. 50 minuter senare kunde vi gå till bilen. Jag har mött barn med tjurighet tidigare, men detta är på en heeelt annan nivå. Sedan jag tog det här jobbet har jag bannat den som uppfann mobiltelefonen. Denna pryl har gett mig så många konflikter att lösa under morgontid att jag vill förneka dess existens. Idag har dessutom grabben tömt sitt ordförråd på dåliga ord, ni vet sådana där ord man kan säga men inte uttala högt. Detta skapar givetvis irritation hos de andra eleverna och vips har vi en hätsk stämning där den ena skall göra något med den andre, ja ni fattar.

Det är ändå ganska skönt med en sådan här nedräkning, man vet att snart får man vila. Imorgon skall vi ha grupparbete med förskoleklassen, kan bli intressant. Faktum är att han kan komma överens bättre med mindre barn än med jämnåriga. Jag tror det går bra, det riktiga utmaningen blir ju storsjung på onsdag då heeeeela skolan är samlade i gymnastiksalen för att sjunga, det kan gå bra men å andra sidan kan det också bli riktigt kaotiskt. Nää men bara han inte strular morgontid resterande dagar så är jag nöjd för när han är i skolan kan jag styra honom ganska bra. Det var faktiskt gaanska länge sedan han skulle "göra sig av" med någon. Tänk att man tar för givet att alla har ett visst socialt samspel, men alla har faktiskt inte det. Ja det här jobbet är en följetång, problem löses på löpande band men ständigt kommer det nya, jaja man är ju sysselsatt iallafall.

Jepp, det blir trots allt ett litet lov. 4 dagar, sedan väntar fritidsverksamhet i 4 dagar innan helgen kommer. Jag känner att det skall bli skönt att lämna umeåstad några dagar. Har inte varit upp till BD sedan i Januari. Väl uppe väntar pimpeltävling och bastubad. Hoppas bara att det blir 4 lugna dagar innan lovet kommer, det skulle ju vara lite surt att vara stressad och oroad under ledigheten, men det brukar faktiskt vara ganska bra dagar. Det som kan ställa till det är när det är storsjung på onsdag, måste komma på någon plan för det, att sätta honom i en hög med andra barn packade som sillar är inte riktigt ett alternativ, risken för tjuvnyp är överhängande så att säga.

Dessutom är kommande vecka sista veckan jag skall hämta adepten hemma på morgnarna. Tanken är att soc skall anställa någon som gör det istället eftersom det inte är skolans uppgift. Jag kan säga att jag är ganska oroad för hur det hela ska sluta. Han har ju riktigt svårt med nya människor och nu bryts en rutin som han haft sedan januari så det kan i princip sluta hur som helst. Fast det är ju så det skulle ha varit från början, det skulle aldrig ha blivit skolans uppgift, skolans ansvar börjar först när eleven är i skolan. Hade aldrig anat hur mycket som måste göras för en elev med denna problematik, det krävs oerhört mycket organisation krig detta.

Jag är just hemkommen från en uppfriskande promenad, synd bara på vädret. Det snöar i Umeå just nu och det tycker jag inte alls om. En annan sak jag inte heller tycker om är att åka buss. Hoppas nu att jag får åka bil med pappa upp till 0920 annars kommer jag, hör och häpna, köra egen bil upp. Jag sätter mig inte på bussen, man blir ju deprimerad på fanskapet. Fullt av människor som beter sig dumt och är så oeffektiva man kan bli. Fan sätt dig ner och håll käft och krångla inte så mycket skulle man vilja säga. Att det sedan kostar mer i bensin än vad bussbiljetten går på kan jag svälja, jag har sparpengar. Skulle bussen gå direkt till lule skulle jag kunna överväga det men alla stopp och framförallt stoppet i skell-hell gör ju en person ruskigt illamående. Jag har lånat lite jargong i detta inlägg från Hjelten, han har ett skönt tugg som jag lånar lite av.