jake

Mer än halva veckan har gått och det känns skönt. Det har varit lite småturbulent under måndag och tisdag, mycket småkonflikter vilket har lett till att jag gett honom innerast för att lugna ner det hela. Idag har det varit lugnt och det har även varit hans födelsedag så jag har varit på kalas idag efter jobbet. Jag har dock drabbats av ett enormt energitapp då jag fått reda på att jag förmodligen inte kommer få jobba kvar i höst på grund av övertalighet. Känns lite surt att all utveckling som skett förmodligen kommer att vara bortkastad. Eftersom det kommer sättas en annan assistent på jobbet så försvinnar allt det goda samspel jag haft med adepten, känns mycket surt att ekonomi går före barnens bästa. Dock är det så verkligheten ser ut då det inte ges tillräckliga resurser till skolan. Varje chef måste hålla sin skuta flytande och då sker tyvärr sådana här saker.

Till det positiva hör att jag fått erbjudande om att arbeta på ett fritidshem för särskoleelever under sommaren och det känns ju trevligt. Då har jag arbete fram till augusti och det betyder att skattepengarna kan användas till en platt-tv i höst och det är något att glädjas över. Men vad skall jag göra i höst då? Ja, det blir väl att vikariera vidare inom Umeå kommuns skolor. Jag kommer förmodligen inte ta något mer assistentjobb, det skulle isåfall vara om det var en utmaning i nivå med den jag har nu. Jag har haft många idéer om hur verksamheten kring min adept ska förändras för att det skall fungera optimalt men dessa tankar kommer jag inte införa i verksamheten då jag inte kommer vara kvar, hade dock varit kul att få fortsätta arbeta med adepten och se han utvecklas men jag vet ju vad jag kan och kommer att bidra med min kunskap och mina idéer på någon annan arbetsplats. Tycker ni jag verkar bitter? Jajjemensan, har man gett järnet i ett sånt psykiskt utmanande arbete som detta så känns det bara ruttet när resan tar slut innan man hade förväntat sig. Kommer nog krävas några dagar/veckor för att smälta detta.

På återseende