Lördagen den 18 April

De första 4 dagarna efter lovet är arbetade, väldigt olika dagar har det varit, allt ifrån lungt till helvetiskt. Igår hade vi en rejäl maktkamp med adepten. Han tyckte att han kunde bestämma sig för att inte gå ut överhuvudtaget, detta resulterade i att vi tvångs klädde på honom och eskorterade honom ut på skolgården där han försökte springa ifrån oss och in i skolan igen. Detta lyckades han inte med eftersom vi sprang runt och blockerade alla ingångar. Denna roliga aktivitet varade i drygt en timme innan han gav upp. Jag blev ruskigt förbannad under denna period då han tyckte att han kunde kasta isklimpar på mig så jag skulle släppa in honom, då drämde jag näven med full kraft in i en metallstolpe och då förstod han nog allvaret och förstod vem som bestämde. Tråkigt att detta är vägen man måste gå men om vi hade släppt in honom när han ville det hade vi förlorat kampen och varit i underläge. Barn med dessa svårigheter måste ha en alfahanne och då är det jätteviktigt att inte backa en millimeter när man väll gett sig in i en kamp. Han brukar inte vägra gå ut men hade en dålig dag när han inte fick bestämma, vi hade dessutom meddelat honom att han inte skulle få följa med klassen på en utflykt till leos lekland om 10 dagar samt att jag skulle sluta hämta honom på morgonen. Jag kände att gårdagen gav mig träningsvärk i hela kroppen, det här jobbet är minst lika bra som ett gymkort.

Skönt att det nu kommer en vecka med normala rutiner, i och med att jag slutar hämta honom vid dörren kan det nog bli liv i luckan ändå under kommande vecka. Det är ju trots allt en rutin som försvinner för honom, men det var ju trots allt bara en nödlösning och något som skolan normalt inte gör. Jag ansökte om semester igår också, skall ju till mallis i slutet på maj och det kommer bli grymt skönt. Nedräkningen har börjat, 26 arbetsdagar återstår innan jag sätter mig på flyget tillsammans med resten av familjen. En annan härlig grej äger rum till helgen då jag och några kollegor skjuter lerduvor och badar bastu i vännäs.

Jag har under den senaste veckan sett ett intressant fenomen bland invånarna i umeå. Så fortr solen skiner så skall man tydligen helt plötsligt gå utan jacka och i sommarkläder. Hmm, tänker jag då. Så min uppmaning är då som följer: "Klä för faan på er, det är inte sommar än. Sommaren kommer så småningom, ha inte så förbaskat bråttom." Ja det är konstigt att vuxna människor inte vet hur man ska klä sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0