jake

Ojoj, det här har varit en tuff arbetsvecka. Inte riktigt dåligt har det varit men inte heller bra. Jag tror att det mer ha och göra med antalet timmar jag gör med adepten. Jag snittar för tillfället 43 timmar per vecka med honom och tydligen så klarar en människa bara ca 32 timmar i veckan med barn av den här typen för att orka på lång sikt. Det får ju en att börja fundera, helt klart. Vad handlar det om då? Ja, uteslutande ekonomi. Hellre dålig undervisning och personalvård till billig penning än vice versa. Det är beklagligt men det är den verkligheten vi lever i. När man sedan ser kommunalrådet Lennart Holmlund prata i tidningarna om att skolorna får de pengar de behöver och att de inte behöver mer gör en illamående. Han är så stolt över att Umeå satsar mer än andra kommuner. Men det är väl klart, att vara kulturhuvudstad väger mycket tyngre än att stadens barn och ungdomar har det drägligt. Nu snackar jag inte om att jag vill ha upp min egen lön, jag vill ha mer resurser i skolan. Större personaltäthet för att alla barn ska kunna känna sig trygga. Men det är tydligen inte prioriterat från politiker håll. Vi skall ju bli kulturhuvudstad för tusan, då kan vi ju inte satsa på ungdomen och stadens framtid. Jag vet att kulturen är viktig, men till vilken kostnad?

Ja, nästa vecka lär även den bli svettig med några schemabrytande aktiviteter. Skoljoggen och en dag på Universitetet. Om det löper på i samma riktning utan anpassningar till adeptens behov tvivlar jag på att jag är kvar efter jul. Från personal i stan med inriktning på problematiken med AS så sägs det att det under skoltid ska vara 1+1 assistent samt ytterligare en för fritidstid. Det skall alltså vara tre personal på det jobbet som jag ensam gör just nu. Det är ju inte hållbart och det kan vem som helst se. Fortsättning lär följa...