jake

Jag är just hemkommen från stan där jag druckit lite kaffe. Det är en speciell känsla att promenera i tjugo minus och låta kroppen domna bort, för att sedan komma tillbaka igen efter en stund i värmen. Man känner sig levande helt enkelt. Jag har aldrig haft speciellt stora bekymmer med kyla, bara man rör på sig så brukar det vara okej. Jag relaterar detta till mitt norrbottniska arv och repliken "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder", och det stämmer förstås.

Kylan har även upplevts under arbetsveckan där vi har haft elevens val vecka med aktiviteter både inomhus och utomhus. En väldigt rolig vecka tycker jag själv. Det är skönt med saker som bryter rutinerna helt och hållet ibland. Adepten har klarat av veckan på ett mycket bra sätt och har deltagit i alla aktiviteter utan klagosång.

Till veckan blir det som vanligt igen. Skall ägna mig åt lite handledning åt ny personal. Det blir efter sportlovet ett byte av klasslärare i klassen där jag arbetar så då skall jag tala med denne lite om pedagogik kring aspergers syndrom, ADHD soamt Tourettes syndrom. Det är roligt att försöka "väcka" personal som endast arbetat med "normala" elever. Det är roligt när folk kan ändra sitt synsätt och arbetssätt. Dock så gör inte all personal i skolan detta men sånt är livet.

Nu blir det OS för min del, kanske med en kopp kaffe i handen.

På återseende