jake

Då var den gjord, den första arbetsveckan efter semestern. Jag hade mina teorier om hur det skulle gestalta sig, som jag alltid har när jag börjar arbeta på ett nytt ställe. På söndagkväll jämställde jag det med ett fängelsestraff på 15 dagar där man tar en dag i taget och räknar ner efter varje dag. riktigt så illa blev det ju inte, det har faktiskt varit väldigt bra. Vi har bara haft tre barn och kommande veckor kommer det tre barn till så det äär ganska lugnt. I och med att det är ungefär en personal på varje barn så brukar det flyta på bra. Men så trött som jag var i måndags kväll var det länge sedan jag var. Men på tisdag hade det ordnat upp sig och orken var tillbaka, det går ganska fort att anpassa sig efter att man varit ledig. Och jag njuter över att inte behöva vara i klassrummet på ytterligare några veckor. Egentligen älskar jag att jobba i ett klassrum, när jag själv får ha ansvaret och leda undervisningen. Den möjligheten finns ju inte i min nuvarande tjänst. I min natur är det omöjligt att inte ha åsikter om hur undervisningen ska bedrivas. Men men, det är bara att ge sig till tåls. Hoppas bara de gör en anpassning för adepten bättre än i våras. annars tar vi oss inte framåt utan bakåt. Det gäller att ha lite kvalitetskontroll och inte bara tro att man vet att man gör något bra. Det har ju skett så oerhört stora framsteg för adepten sedan jag började arbeta med honom i januari -09 så det vore ju synd om vi skulle öja oss med det. Jag gör då inte det, men jag är ju inte ensam i mitt arbetslag, det gäller att alla styr skutan mot samma mål för att det ska bli perfekt.

I helgen tar jag det bara lugnt, man värderar hellgen på ett annat sätt när man arbetar. Efter att ha stigit upp 05:00 två dagar den här veckan så känns det skönt att få sova ut lite grann. Kommer nog inte att behöva stiga upp så tidigt någon fler dag under de två veckorna jag har kvar på fritids. Sedan får jag skapa rutiner som ska gälla fram till jul där alla dagar ska vara så lika varandra som möjligt, det känns bra att få lite struktur i tillvaron. Nu däremot, vankas det kaffe. Hörs!