jake

Gör ett försök att dra igång den här bloggen ännu en gång, lagomt till skolstarten

Jag är faktiskt ganska less på semester just nu och det kliar riktigt ordentligt i fingrarna.

Skall dock försöka maxa njutandet under de dagar som är kvar av semestern

Imorgon besöker jag mor som är barnvakt åt V. Funderar på om jag skall föreslå ett besök till Umeå Energicentrum på Klabböle, det är ju trevlig miljö där och då kan jag få läge att fota litegrann också

Då var man igång igen. Verksamheten skall planeras. För att skojja till det lite extra var det möte i personalrummet där ventilationen lagt av, att då sitta och lyssna och fundera en hel dag gör ju att man blir rätt så mör. Sedan efter 10 fikat kom dessutom en saneringsfirma till korridoren, de ägnade sig åt att riva upp golv och jämna till betongen. Det var lite volym på det.

Ytterligare en arbetsdag att lägga till handlingarna, lite mer stillsamt idag men ändå bra. Tröttheten gör sig dock påmind ganska så rejält.

Länge sedan Magister Jake skrev nu men det ordnar vi härmed till. Fick ett litet tips från finaste J om att bloggen måste uppdateras oftare och jag kan endast hålla med. I och med att det om en vecka är terminsstart på jobbet så passar det ju fint att hotta upp den här bloggen redan nu. Känns som en nystart, och det känns riktigt bra.

Kylan ligger kvar men det känns ändå rätt okej, man börjar vänja sig vid tjugo minus varje dag, kroppen anpassar sig. Har varit ute en sväng idag men att gå i motvind med snö piskandes i ansiktet och dryga tjugo minus gör att det blev en kort och grymt effektiv promenad.

Morgondagen bjuder på reflektionseftermiddag. Lärarna skall med andra ord sitta och reflektera över sitt arbete, men eftersom jag inte är anställd som lärare för jag se på film med adepten istället, sedan blir det fritids med särskolebarnen. Det är kvalitetstid det.

Fastnade framför tv:n och OS igår och det blev ju grymt spännande till slut. Måste faktiskt erkänna att jag somnade till lite grann under skiathlon och vaknade upp precis när hellner & co kom in till stadion för upploppet, det kallar jag tajming. I övrigt känner jag mig inte i form för OS, jag är ju normalt en nattsuddare av rang men nu går det bara inte att hålla sig vaken. Jaja, imorgon blir det uppstigning 05:30 för att se Sverige-Finland, det ska jag klara av. Sedan blir det väl att åka till jobbet i periodpaus och se resten där. Eleverna börjar inte förrän 9 på måndagar, dock skall ett arbetslagsmöte klämmas in emellan, hmm vad ska man göra?

Jag är just hemkommen från stan där jag druckit lite kaffe. Det är en speciell känsla att promenera i tjugo minus och låta kroppen domna bort, för att sedan komma tillbaka igen efter en stund i värmen. Man känner sig levande helt enkelt. Jag har aldrig haft speciellt stora bekymmer med kyla, bara man rör på sig så brukar det vara okej. Jag relaterar detta till mitt norrbottniska arv och repliken "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder", och det stämmer förstås.

Kylan har även upplevts under arbetsveckan där vi har haft elevens val vecka med aktiviteter både inomhus och utomhus. En väldigt rolig vecka tycker jag själv. Det är skönt med saker som bryter rutinerna helt och hållet ibland. Adepten har klarat av veckan på ett mycket bra sätt och har deltagit i alla aktiviteter utan klagosång.

Till veckan blir det som vanligt igen. Skall ägna mig åt lite handledning åt ny personal. Det blir efter sportlovet ett byte av klasslärare i klassen där jag arbetar så då skall jag tala med denne lite om pedagogik kring aspergers syndrom, ADHD soamt Tourettes syndrom. Det är roligt att försöka "väcka" personal som endast arbetat med "normala" elever. Det är roligt när folk kan ändra sitt synsätt och arbetssätt. Dock så gör inte all personal i skolan detta men sånt är livet.

Nu blir det OS för min del, kanske med en kopp kaffe i handen.

På återseende

Nu är det sluttampen på terminen och det känns ganska bra, har varit en händelserik höst. Först de senaste veckorna har jag fått en struktur i klassrummet som jag är hyfsat nöjd med. Sedan ska jag nu också få hålla två So lektioner i veckan för att på så sätt stärka samarbetet mellan adepten och klassläraren. Jag har ju inte undervisat i klass på snart ett år så det ska bli oerhört spännande, sedan är det ju i mitt favoritämne också så jag tror det kommer bli jättebra.

Idag har jag haft fritids med adepten, något jag inte haft på ett par månader, det var faktiskt ganska skönt med lite omväxling. Men jag trivs ändå väldigt bra på särskolefritids. Men adepten har ju också gjort sjukt stora framsteg det senaste året så det är ett nöja att få vara med på den resan.

På fredag har vi personalfest på bowlinghallen och det ser jag framemot, kul med sådana tillfällen. Sedan är det ett måste att läxa upp gubbarna i bowling. Tur är att alla är lika dåliga så vem som vinner är som att dra en lott. På fredag är det också luciatåg och jag ska hjälpa att rigga ljud och ljus på morgonen. Det är roligt med sådana uppdrag också. Adepten är borta på fredag så då finns det gott om tid till andra uppgifter. Det kan vara allt ifrån att koppla ihop ljudanläggningar till att koppla kablar i nätverksskåpet. I nätverksskåpet finns det många kablar kan jag berätta, fick ångest när jag kikade in där i förra veckan och skulle koppla om.

Vi har en provisorisk tandläkarklinik uppsatt i skolan där barnen för göra en undersökning istället för att tillsammans med sina föräldrar gå till en vanlig klinik. Väldigt effektivt är det, de betar av många barn på en dag. På torsdag ska min adept dit och det kan bli intressant. Alltid lika roligt att se hur människor reagerar på hans frågor som brukar vara minst sagt annorlunda. Han hittar alltid en annan tolkning än vad övriga barn brukar göra.

Det känns bra att ha energi inför avslutningen på terminen. Sedan blir det två veckors ledighet innan jag förhoppningsvis får återvända, det är ju inte helt klart att jag får fortsätta i vår än, men det är bara att hålla tummarna.

Det var sannerligen ett tag sedan jag skrev men det är mycket annat som kommot emellan. Har bland annat varit sjuk och hemma från jobbet. Det är första gången jag varit hemma sjuk sedan jag började arbeta i den här staden.

På jobbet flyter allting på. Jag försöker utveckla verksamheten för min adept så mycket det går och det som kan göras inom rimliga gränser har jag fått igenom. Att jag sedan inte delar samma vision som ledaren i klassrummet är ingenting som går att göra någonting åt, tyvärr. Nu ligger skolverksamheten för adepten på så hög nivå den kan göra under rådande förutsättningar. Men jag är nöjd med det jag åstadkommit för adepten, det finns hopp om framtiden om jag säger så.

Nu är vi dessutom inne i en tung period enligt många, men jag tycker det är ganska skönt när snön börjar falla och mörkret kommer. Det är en mysig period fram till jul.

Vad jag gör efter jul vet jag inte i skrivande stund. Kanske blir jag timvikarie i kommunen igen, eller så gör jag något annat. Det är svårt att sia om framtiden, men det jag vet är att jag kommer vara sysselsatt. För att boosta sig själv lite grann så vet jag och har fått påtalat att jag har förmågor som inte går att lära sig och inte går att läsa sig till. Det känns givetvis tryggt inför framtiden.

Nu mat, sedan blir det att förbereda sig för ytterligare en jobbvecka.

Jag känner att bloggen har fått lida lite för allt annat som skulle hinnas med. Jobb, träning, universitetskurs m.m. Dygnet har helt enkelt för få timmar. I höst har jag ju gett mig på att läsa fritidsvetenskap på distans, om det var ett klokt val eller ej har jag ju mina aningar om. Men allt går bra iallafall. På jobbet flyter det mesta på, adepten gör det han ska och det går bra även på särskolefritids så life is good kan man säga.

Nu går jag ju mest och väntar på att snön skall komma och hälsa på så att man får öppna julklapparna nån gång. Jag är trött på att vänta nu.

På jobbet har vi fått besked om att skolan är en kandidat för nedläggning. Det känns mycket illa faktiskt eftersom det är en skola som behövs i en tung stadsdel. Men det är ju sant, varför ska vi tänka på barnen när vi kan tänka pengar. Barnen är ju bara framtiden, men då skulle vi ju inte få vårat kära kulturhuvudstadsår. Missförstå mig inte, givetvis ska det satsas på kulturen men inte till vilket pris som helst. Jag tycker att man ska ha kontroll på stadens skolor, äldreboenden etc. innan en sådan satsning görs. Det var ju ett stort misstag när kommunerna fick ansvaret över skolorna, det ansvaret ska ligga på staten.

Sedan är det ju även lite trist att jag får lämna mitt uppdrag till jul. Även här handlar det om pengar, skit i vad barnen behöver. Det känns lite ruttet faktiskt. Men jag ä inte bitter =)

Det var ett tag sedan jag skrev men det har varit ganska mycket att göra så jag har inte hunnit med det faktiskt. På jobbetgår det bara fint, jag har fått börja på särskolefritids på eftermiddagarna vilket gör att man blir mycket piggare när man får andra sysslor än adepten. Den lösning vi har nu fungerar bra och adepten har funnit sig i rutinerna jag skapat åt honom för skolundervisning. Nu kan jag till och med gå på rast utan att han blir stökig. Nu gäller det bara att fortsätta på den inslagna vägen för att utveckla verksamheten ännu mer.

I veckan blir det mycket jobb som vanligt inklusive arbetslagsmöte och föreläsning, på det skall det ätas, tränas och allt annat man ska hinna med. Sedan har även hockeyn kört igång igen vilket gör att man har ett moment där allt vad arbete heter kan kopplas bort. Det känns riktigt skönt att det börjar bli lite ordning och reda i vardagen, det har varit alldeles för många lösa trådar som det har varit svårt att knyta ihop men nu verkar allt hårt jobb ha gett utdelning.

Ojoj, det här har varit en tuff arbetsvecka. Inte riktigt dåligt har det varit men inte heller bra. Jag tror att det mer ha och göra med antalet timmar jag gör med adepten. Jag snittar för tillfället 43 timmar per vecka med honom och tydligen så klarar en människa bara ca 32 timmar i veckan med barn av den här typen för att orka på lång sikt. Det får ju en att börja fundera, helt klart. Vad handlar det om då? Ja, uteslutande ekonomi. Hellre dålig undervisning och personalvård till billig penning än vice versa. Det är beklagligt men det är den verkligheten vi lever i. När man sedan ser kommunalrådet Lennart Holmlund prata i tidningarna om att skolorna får de pengar de behöver och att de inte behöver mer gör en illamående. Han är så stolt över att Umeå satsar mer än andra kommuner. Men det är väl klart, att vara kulturhuvudstad väger mycket tyngre än att stadens barn och ungdomar har det drägligt. Nu snackar jag inte om att jag vill ha upp min egen lön, jag vill ha mer resurser i skolan. Större personaltäthet för att alla barn ska kunna känna sig trygga. Men det är tydligen inte prioriterat från politiker håll. Vi skall ju bli kulturhuvudstad för tusan, då kan vi ju inte satsa på ungdomen och stadens framtid. Jag vet att kulturen är viktig, men till vilken kostnad?

Ja, nästa vecka lär även den bli svettig med några schemabrytande aktiviteter. Skoljoggen och en dag på Universitetet. Om det löper på i samma riktning utan anpassningar till adeptens behov tvivlar jag på att jag är kvar efter jul. Från personal i stan med inriktning på problematiken med AS så sägs det att det under skoltid ska vara 1+1 assistent samt ytterligare en för fritidstid. Det skall alltså vara tre personal på det jobbet som jag ensam gör just nu. Det är ju inte hållbart och det kan vem som helst se. Fortsättning lär följa...

Det känns ruskigt skönt med helg och som ett brev på posten känner jag förkylningssymptomen komma. Så idag har jag premedicinerat lite grann för att försöka slippa det. När man arbetar i skolan så kommer man ju aldrig helt undan, men jag brukar kunna arbeta ändå, brukar bara vara magsjuka som håller mig hemma, och så svininfluensan förstås men den hade jag faktiskt tänkt att skippa helt och hållet.

I arbetslivet börjar strukturen sitta ganska bra, det brukar bara bli lite svettgt i klassrummet när jag är på rast, men det ska väl ge sig det också. Skall försöka göra lite åtgärder som ger klasslärarna lite mer konkreta tips till hur de skall arbeta i klassrummet.

Igår såg jag på fotboll och damernas match mot Norge och jag måste ju påstå att det var bland det mest bedrövliga jag skådat. Jag är ju inget fan av damfotboll och inte blev det bättre av denna match, det skall ju vara på landslagsnivå men detta var verkligen inte bra.

I övrigt flyter allt på och det känns bra att kännalugnet innan hockeysäsongen drar igång, då är det åter till nervositet och ångest ända till april månad. Lule har Skell-hell i premiären, vi har 2-0 på dem under försäsongen men när väl serien drar igång blir det en annan femma. Vi har däremot ett bättre lag än dem så det borde bli seger, helst med Jonte Hedström som segerskytt, det skulle sticka rejält i ögonen på skeå fansen.

Nu hör jag en röst inom mig som säger åt mig att städa lägenheten, har dock inte bestämt mig för om jag skall lyssna på rösten eller ej. Det får framtiden utvisa

Äntligen lite utdelning på allt hårt arbete. Idag har det varit en riktigt bra dag, adepten har varit väldigt saamarbetsvillig och skött sig jättebra. Det började däremot lite illa, han var nästan en timme sen och skrek på sin mor på väg till kapprummet, jag var ungefär 20 meter därifrån, inne i skolan men kunde ändå höra hans skrik, och jag tänkte att det här blir en väldigt tuff dag, men när vi möttes drog han på ett stort leende och vi gick in och hade geografi och sedan flöt allting bara på. Man hoppas ju att alla dagar kan vara som denna, men så är det icke. Det är ovanligt att det blir två likadana dagar efter varandra. Det positiva däremot är att han vant sig vid de personliga scheman och arbetsgångensom jag bestämt åt honom, det ger en trygghet och han vet vad han skall göra och vad som förväntas av honom. Nu har jag dessutom börjat ta itu med de som njuter av att provocera honom, en kvarsittning har jag fått ge idag. Dessa barn har levt i en klass utan konsekvenser i snart fyra år så det är sannerligen dags att de får lära sig vad som är acceptabelt och inte. Sedan att det är jag som assistent och inte klassläraren som trycker ner foten är ju upp till tolkning vad det betyder. Det känns däremot jäkligt skönt att få ta helg när man får avsluta veckan på ett bra sätt. Det är ju ioförsig en dag kvar men fredagar brukar det funka bra på så jag är inte ett dugg orolig.

Ja det var sannerligen ett tag sedan jag skrev i bloggen men dethar varit oerhört mycket att göra på jobbet. Sedan skolan körde igång har jag fått strukturera upp tillvaron för adepten, många förändringar har det blivit och föändringar är som sagt en mardröm för elever med Aspergers/ADHD/Tourettes. Det har varit en rejäl maktkamp där det varit bra dagar där vi kommmit överens jättebra till dåliga dagar där han bitit mig och sparkats och slagits, så man kan väl säga att det är ett varierande arbete, men jag börjar känna mig ganska "mätt" måste jag erkänna. Men jag har lyckats med en hel del centrala saker, bland annat att klassläraren arbetar mycket mer visuellt nu och det är jättebra. Om jag får igenom mina övriga förslag/krav så har skolan gjort all den anpassning man kan begära för barn med denna problematik.

Den senaste månaden har jag inte gjort så mycket förutom att arbeta, det har blivit 8-17 dagar då jag måste ha fritids med adepten också fram tills att det är ordnat en fritidsassistent. Egentligen ska jag arbeta på särskolefritids som jag var på i somras på eftermiddagarna men det har blivit lagt på is tills vidare vilket jag inte är sådär supernöjd över. Det är en jättebra form av avkoppling/avskärmning från adepten. Det är ett helt annat arbete och det är bra att få göra någonting annat under några timmar om dagen. Det är ju inte hållbart att jag skall jobba med adepten 8-9 timmar om dagen när vi jobbar så tätt som vi gör, det är ju i princip fråga om punktmarkering hela dagarna och det tär på en faktiskt.

Nu har jag dessutom fått egen parkeringsplats med motorvärmarstolpe på jobbet, det måste väl ändå ge en hel del vuxenpoäng, eller?